Shovel it up your ass
Att en varm, soldränkt höstdag kunna gå genom en alle när skymningen sakta sänker sig över världen där man sakta går och lyssnar på musik i sin ensamhet och drar in luften i lungorna, luften med dofter av höst och löv i olika grader av förmultnande samtidigt som man i tankarna är någon helt annanstans och fötterna de vandrar vidare automatiskt till ett ställe, målet, därbortom hindren som man inte ser men ändå märker samtidigt som tiden går sin gilla gång och världen är bortkopplad från en tillsammans med tiden och mörkret sänker sig och man bryr sig inte om världen man är bara där och nu, ingenting stör rytmen.
